minnen - avtryck

Så här på slutet av året så brukar man dra sig till minnes vad som har hänt under gångna året. För mig så blev det nu att minnas en person som lämnat avtryck i vårat liv som man kanske inte har tänkt på förrän nu. Barnens kusin C skrev på sin sida om deras farfar som gick bort i november om hans avtryck i hennes liv.Jag började tänka lite och kom fram till att det är inte de stora sakerna som gör att man minns utan de små enkla.Om än tårarna kom så satt jag och mindes saker som gladde mig.Kommer nog alltid att se honom framför mig sittande med kaffekoppen i hand vid köksbordet eller när han satt med flickorna och grillade korv. Men med detta i mina taknar så tänkte jag på alla andra levande männsikor i min närhet som gör avtryck i min vardag.Tänk vad lite som behövs för att glädja en människa.Jag kan känna mig så upprymd bara av att få en kram av mina barn eller att de kommer och kryper upp i knät bara för att de känner för det eller få ta en tekopp med en vän eller ett telefonsamtal om ditt och datt med en annan vän.TACK alla ni som gör avtryck i min vardag.Vad jag är lycklig som har er i mitt liv.

Ett riktigt gott slut på er alla och god fortsättning.